OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Stanna. Blunda. Andas.

Ta ett djupt andetag. Andas ut långsamt. Slappna av. Andningen påverkar dig kanske mer än du tror. Sättet du andas på kan påverka dina känslor, din stressnivå, dina tankar. Och det är bara en liten bit i pusslet mellan kropp och tanke. Så ta ett djupt andetag. Följ med på ett inre äventyr. Äventyraren Annelie Pompe är din guide. Hon har haft världsrekord i fridykning på 126m på ett andetag, är yogalärare och expert på mental träning, att andas och att inte andas.

Dag: Söndag 5 oktober 2014
Tid: 12.00- ca 17.00
Plats: preBALANS Studio, Helsingborg
BOKA – via denna länk

Prell schema:12:00 Föreläsning. Inre och yttre äventyr. Målfokusering
14:00 Yoga för en bättre andning
14:45 Meditation och mental träning
15:15 Andhållningsövningar
16.00 Gemensam lunch och reflektion

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

One thought is sometimes all it takes. One thought can change everything.

I heard one of those thoughts a few days ago again during training. I was freediving down towards the deep blue, freefalling into the void, eyes closed. I was ok. But then I heard it. I never know where it starts; from the discomfort in the mind or emotion of expected weakness in the body from being sick, but it’s there. The thought saying “I don’t want to, I can’t do it”.
I can’t pretend I didn’t hear it. My body cringes with the conflict, and without me making a conscious decision to abort the dive and turn around, my hand automatically reaches out to the dive-line, stops the freefall and within a second I have turned, swimming up to the surface again without reaching my target. Disappointment washes over me. It’s happened over and over again the last days, having no respect at all for my training schedule.

I’m usually mentally strong. But the connection between the mind and the body is stronger. My body feels weakened after a bout of antibiotics and fever. My mind can’t override the body. Maybe for the better this time. I’m not a robot athlete. I’m human.

But let’s come back to the thought.
A thought is just a combination of words.
Such a small thing can have such a great influence. If it can stop me from freediving deeper, what else can it stop, or start?

Thoughts are powerful.
How well do you know your thoughts?
How well do you know yourself?

A quick thought about a decision can change your life. Thoughts with judgement or preconceptions will change your attitude and the way you look at things. Thoughts of expectations can give you hope, or take away all your willpower in a second. It’s through your thoughts you can lie to yourself, or make up excuses.

In ”normal” life you might not listen or pretend you never heard certain thoughts. In freediving you can’t. You are alone with yourself and your thoughts. A big part of freediving is about thoughts. For me, freediving is an inner dive as much as it is a deep dive. It’s about how my thoughts directly affect my body, and my dive. A thought can bring on an immediate automatic reaction from the body. Another unfinished dive. Maybe another excuse; equalization problem, relaxation problem, fear, early contractions, bad feeling, wrong mindset. Most of these problems start in the mind. In one thought.

The fact is that most of us have much less control over thoughts and emotions than we would like.

How can we handle thoughts better? The only way to get better at something is to practice it. If you want to get better at relaxation – do relaxation exercises. If you want to get better at handling stress – practice handling stress. If you want to get better at handling thoughts and get a stronger mind – train your mind.

6 Tips on how to train your mind (for freediving) and life.

  1. Start listening to your thoughts. Become aware of what they are saying, how they affect you, the way you look at the world and yourself.
  2. Accept the thoughts. You don’t have to like them. Just accept what you “heard” without judging it as good or bad. Don’t beat yourself up. Thoughts are just made up from words. They are made up in your head. You don’t need to take the thought for a fact.
  3. Make a plan for what you want to think about during a dive. What do you think about while breathing up? What do you think about in the duck dive? What do you think about during the free fall? Is it ”forced” thinking using precious oxygen? How relaxed are you inside your head?
  4. Find the difference between the “thinking mindset” and “observing mindset”. The thinking part is what is babbling in your mind, judging and talking to you. The observing mindset can be present, just observing without judgment.
  5. Practice meditation or mindfulness. Being able to create a single pointed focus can calm your mind and make thoughts more clear. There’s plenty of information to google about mindfulness and meditation. I’ll probably write more on it later.
  6. Remember mental training is just like physical training. You need to repeat it regularly for it to have any effect.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

A note and warning on “positive thinking” and ”attitude”. It’s a very short term and superficial technique to try to stop thinking negative thoughts and replace them with positive thoughts. The more you try to push away negative thoughts, the stronger they will come back at you. Acceptance is the key here. Cultivating a positive attitude makes a world of difference in the outlook on life. An attitude reaches deeper into belief systems and values than just thoughts.

Photo by Aron Arngrimsson

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

We are still euphoric.

Ok, I need to explain the relationship to seals. You can probably understand that freedivers have certain feelings for dolphins. Dolphins are awesome freedivers, they are cute, have monofins and look like they are smiling. I love dolphins, of course. But I love seals even more. (They have faces, for god’s sake! And beautiful eyes!) I also like dogs, and the seals are like underwater dogs. Countless times I’ve fallen in love when I met their dark big eyes across the surface while kayaking…

I have tried to explain it before (here in swedish), and I have freedived with seals in South africa and California. But somehow, when they are in the sea outside my door – it’s even more fantastic! I have always complained they are too shy. But this time it was different. And surprising. I had given up hope. My focus was the extreme freediving on the beautiful wreck Argo mayor. (It’s also a threat to the environment, but that’s another story). It was 1 1/2 knot of current and we were kept busy at the rough surface. It was hard. But we had a great boat to hang on to! (check the link for more info)

When we were exhausted enough we went into the shallows ot fhe rocks ”Grösslingarna”. It was ridiculously beautiful. Great viz, nice freedivers to take pictures of, minefields of burning jellyfish and interesting parts of the wreck lying around.

Then someone said they are just around the corner. Everyone knew who ”they” were. We snorkelled across the kelpy underwater forest. I looked up just as a big head popped out of the water in front of me. I think I stopped breathing. We just looked at each other. Then we met again underneath the surface. There’s something about looking into the innocent eyes of an animal and realizing he’s really looking at me. My heart was exploding in silence. Mutual curiosity is beautiful. Happiness was everywhere.

Here’ some photos from the last week of freediving in Sweden (seals in the end). Yes, it is really Sweden!
Big thanks to Öckerödorarna and eveyone involved for making this happen!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA  OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

One of my best teachers in life is this sport. It’s harsh, putting the truth right in my face.  Every dive is a small adventure. There’s nowhere to hide. If you want to dive deeper it’s all up to you to see it and handle it.

Freediving is a strange sport. It’s small enough to not have much research done on training methodology. No one really knows what’s the best way to train, eat and prepare for freediving. As atheletes in other sports all train in a similar way, the top freedivers train differently. You think you might have found a way, only to some months later realise it’s changed – again. You might have found a way that works for you – and that doesn’t work for others in the same way. I’ve been down that road many times, only to conclude that change is the only constant.

It’s as a regular computer game. First you are a beginner. Until you reach the level of 40-50m the training is all about just freediving. You need to spend as much time in the water as possible, to learn about the environment of water and what you can do in it. After that different challenges arise; equalisation, lung-squeeze, difficult thoughts, oxygen issues, fear, LMC, swimming techniques, leg strength, nutrition, equipment, contractions. Each challenge is there to teach you something about your mind or your body.

From 20 years of training, education in physiology, training and nutrition I have tried and experimented widely on how to handle freediving. I’ve made more mistakes than successes. The more I have learned the less wise I got.

Some month ago I hadn’t been training anything freediving related for 5 weeks. Quite the opposite. I had knee surgery and was a bit of a weak wreck. But it was a good learning experience – and I was happy. Generally happier than ever. I returned to Dahab, prepared to start over with my freediving. Then I had some of my best, longest, strongest and most enjoyable dives ever. In the first warm-up dive I had the urge to giggle and I was so happy underwater I had to fight not to laugh out loud.

My new theory is based on the science of happiness and positive psychology. Happiness has a lot of good effects on the body and mind – (and the world). I believe that you can dive real deep if you are truly happy.  You will dive deep if you are relaxed. (So if you get really happy by having a cup of coffee in the morning it might up weigh the negative effects coffee has on breathhhold).

Happiness is a solution to many things. If you are happy you will have a brighter outlook on life in general, find it easier to make solutions to problems, or see no problems at all – and most important of all; when you are happy you will naturally want to share it with others. You will naturally want to help others. That’s why I’m sharing this with you.

Sucess is not the key to happiness
Happiness is the key to sucess
If you love what you are doing
you will be successful

Happiness is not a small subject. To be happier you will get in touch with subjects like meaningfulness, positive emotions, engagement, accomplishment, gratitude, motivation and values. It will not only make you dive deeper, it will change your life. 

I will explore these subjects deeper this summer.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
This company is one of my happiness inspirations: The Energy strategy

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

It’s something about the look in their eyes. I think you might know what it looks like. It’s deep, full of energy and drive. But it’s also confident, secure and brave.

I know that look because I know what it feels like on the inside, having that look. I know it when we laugh together at the comment of us being crazy, but that it’s more fun to be crazy than normal. What we already have in common by just meeting in Dahab together is that we are risk takers. We live different lives in different countries, but we are still alike. We’re also here because we love the sea, spending time underneath the surface, which many considers another risk.

For some evolutionary reason risk takers has been looked down upon. It will always be more secure to not take risks. It will increase the chance of survival. But then, do you want to just survive, or truly live?

On the other hand, all kind of progress is about risk taking. About doing something different.
So I think evolution is also about progress.

When we are in the midst of the change that risk taking brings, that’s when life is upgraded. That’s when you can actually feel the life running through the blood, hear things more clearly, bring all the colours out and take you to the edge of being human. It’s pure concentration. That’s when new thoughts appears and you meet new sides of yourself. That’s an adventure. It’s to live, but in a higher sense.

I know that it’s easy and comfortable to brush us aside as adrenaline junkies. But it’s not that easy. And it’s wrong. Freediving, for instance, is about as much adrenaline as yoga is. It’s the opposite of adrenaline.

Risk taking doesn’t have to be about doing dangerous things. (Don’t worry mother!)
Risk taking is about doing something new. Something you’ve never done before. It’s about taking the risk of failing, of seeing something in the eye, or of meeting yourself as you really are.

That’s why risk takers are humble. They have seen things and gotten to know themselves in ways not possible by choosing security. They are also great thinkers. You cannot take risks without thinking a lot,  why conversations with risk takers are usually extremely interesting. Generally they are also very happy people. Something that is actually scientific, according to this article in Psychology Today.

Remember, there’s a difference between being risky and reckless. I’m not wishing anyone to be jumping out of an airplane without a parachute or making stupid decisions. Risk taking is also about being aware of what can go wrong and prevent it.

A great help to start being more brave in life is to surround yourself with good company. People that are flexible, open minded, risk takers, inspiring. I’m sure they will let you in. :)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Leadership Guru Robin Sharma says it best in his ”Rules For Being Amazing”

”Risk more than is required. Learn more than is normal. Be strong. Show courage. Breathe. Excel. Love. Lead. Speak your truth. Live your values. Laugh. Cry. Innovate. Simplify. Adore mastery. Release mediocrity. Aim for genius. Stay humble. Be kinder than expected. Deliver more than is needed. Exude passion. Shatter your limits. Transcend your fears. Inspire others by your bigness . Dream big but start small. Act now. Don’t stop. ”

pompe_15

Devold underställ, Exped ryggsäck, Tierra byxor, Bliz solglasögon fotograf: Cecilia Magnusson

Det skapar en känsla av frihet att inte vara bunden till så mycket saker. Det har således varit mycket utrustning-och-prylar-fokus på sistone, så vi fortsätter med samma tema. Jag har skänkt, sålt och slängt över 70% av det jag ägt. Det känns lättare för varje dag, för varje sopsäck.

Det började egentligen med två insikter, ”Att det finns ett annat sätt att leva” och sedan Hej då pojkvän och bostadsrätt – hej enklare liv!”. Ett nytt äventyr. Jag har bara kvar grejor jag verkligen använder.

All utrustning jag använder på div. äventyr är nu omkring två tredjedelar av allt jag har kvar och äger. Då är det bra att det är lätta, små, hållbara och bra kvalité på utrustningen. Egentligen behöver du såklart inte någon speciell utrustning för att ge dig ut i naturen. Det går bra med jeans, joggingskor och en ica-kasse också; det viktigaste är att du kommer ut. Men det blir faktiskt enklare och roligare med rätt grejer. Det bästa är när de är så bra att man kan ta för givet att de funkar, att man inte ens tänker på att de är där.

logoMånga av den slags prylar finns på Addnature.com och jag har nöjet att lotta ut ett presentkort på 500:- På AddNature hittar du kläder och utrustning för allt inom frilufts- och idrottslivet för både stora och små.

Jag vill inte ha någon stor motprestation – bara skriv en kommentar till bloggen (glöm inte lämna mailadress) och svara på frågan: Vad gör det enklare för dig att ge dig ut i naturen? Jag lottar ut presentkortet bland dagens svar (innan 24:59).

Exped och Devold finns på Addnature. Så några favoritprylar som jag kan rekommendera dig är:

  • Exped downmat UL – superlätt och varmt liggunderlag. Sover bättre på det än i en säng!
  • Exped Mountainlite backpack – sitter så bra på ryggen att du knappt känner att du bär något
  • Devold breeze – ultralätt och tunt merinoull underställ. Merinoull är det enda alternativet när det gäller underställ. Devold kommer från Norge och är på riktigt det bästa understället jag testat. Skönt, färgglatt snyggt, luktar inte och håller värmen även om man blir fuktig.
  • Exped core pole – En av de lättaste stavarna på marknaden. Oumbärlig om man ska gå nedåt mycket och spara knäna.
  • Tierra’s kläder – Bästa passformen, kvalitén och snyggheten.  Finns här
  • Bliz solglasögon – viktigt att skydda ögonen. Och att de är snygga och sköna är bästa bonuse!. Finns här

Här är en video på hur världens skönaste säng funkar:

 

Tack alla ni som var med och bjöd. Vad kul!

Vi har samlat in:
5630:- till Havet

13400:- till Sherpas

Detta är ”vinnarna”. Hoppas ni får kul med grejorna!
Jag kommer maila er var och en så ordnar vi upphämtning eller postskickning!

Olympus Kamerautrustning: 8000:- gick till Jan Christer Hed
Tierra Jacka: 1800:- gick till Jens
Poseidon-dräkt: 2500:- gick till Nils Kristoffer
Exped Liggunderlag: 600:-  gick till Fredrika Gullfot!
Everest – Isyxan: 2150:- Tierra!
Fridykningsdräkt: 200:- gick till Peter Nordenfelt
Stanna, blunda, andas – Canvas-tavlan: 730:- gick till Kärran Oldén
GUL dyk-klockan: 2200:- gick till Jonas Olsson
Bliz Solglasögon: 650:- gick till Therese Jacobsson
Gamla Stegjärn: 200:- gick till Nonijon

Hoppas jag fick allt rätt nu.
Hittar jag mer grejer i städ/flytt så lovar jag att bjuda ut dem också.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

1

Nu har det börjat – det enklare livet med mindre grejor. Det är inte desto mindre lätt att göra sig av med grejor. Häromdagen vandrade en annan rygg iväg med min första expeditionsryggsäck, full med minnen. Någon prutade ner en urgammal jacka med erfarenheter från 200 till 100 kronor. Nypriset var flera månaders besparingar. Att mina varma julklappsskor har gore-tex har inget värde på en loppmarknad.

Jag slets mellan känslan av lätthet och känslan av ha-kvar-begär. Men det är bara saker. Som tar plats. Min gamla ryggsäck kommer fortsätta sin trogna service på någon annans rygg. Jackan kommer hålla någon torr i regnet. Någon kommer ha jättekul i min gamla våtdräkt och kanske kissa i den. Det är bra.

Men jag har fler grejer kvar. Innan de läggs ut på div. forum och block så tänkte jag lägga ut dem här och låta dig kära bloggläsare/facebookvän få första tjing på något du kanske kan ha med på dina äventyr. Du får storyn bakom också. Allt är i mycket bra eller nyskick utom den sista våtdräkten. Fråga gärna om något är oklart! Pengarna går till välgörenhet. Klätterprylars inkomst till Sherpas. Fridykningsprylars inkomst till havet.

!Auktionen är över för den här gången: Så här gick det http://deepeverest.se/2014/05/01/utrustnings-auktionen-ar-over-sa-har-gick-det/

Systemkamera Olympus PEN EPL-1 micro 4:3 format
inkl 3 objektiv och UV-hus + laddare mm
5000:-

Jobbigast att lämna är sådant som har med mt. Everest att göra. Jag ville knappt tvätta kläderna jag bar på toppen, som om Everest skulle sitta kvar i dem. Men minnena från berget räcker och blir över. Så jag utmanar mig själv; en stor utmaning är att sälja kameran jag hade på toppen. Den funkar fortfarande jättebra, men jag har gått vidare till nästa modell och använder inte den gamla längre. Den är en jättesmidig, extremt tålig liten systemkamera, dessutom  med roliga inbyggda filter. Jag säljer den i med tre objektiv (14-42mm, 17mm och 9-18mm) och tillhörande undervattenshus som jag tagit flera vinnande foton med. Löjligt bra pris. Hoppas den finner en rolig ägare! Detta är föregångaren till Olympus OM-D som jag använder nu. Läs mer om EPL-1 här.

Namnlöst-1 shutterstock_26137933

 

Poseidon våtdräkt för djupa eller vackra dyk
500:-

Den här skulle jag använda för ett NO-LIMIT fridyk, men hann aldrig fortsätta så djupt för tiden började rinna ut och jag valde variabel vikt istället. Den är 7mm, lätt att ta på. Fantastiskt yamamoto neopren 7mm smoothskin på utsidan, superstrech nylon på insidan. Passar tjej på 162-170cm, ca 52-62 kg. Funkar bra i svenska vatten, eller djupa utländska vatten. Har mest behållt den för den är så himla snygg. Den är inte riktigt lika starkt röd som på fotona. Du får med en matchande huva!

1 1O9B1080

Tierra Roc Blanc jacka som varit på Everest sydsida
500:-

Jag skulle bestiga Lhotse som ytterligare träning inför mount Everest. Sedan barnsben har jag drömt om att bestiga Everest från sydsidan, precis som Tenzing och Hillary, och som de första svenskarna. Jag har läst så mycket om den vägen att jag kände igen mig när jag väl kom dit för att bestiga Everests kompis Lhotse, och öva på isfallet. Men det gick inte bra. Jag fick någon maginfektion som överlevde 3 antibiotikakurer. Jag blev inte frisk, tappade all kraft och fick gå ner och åka hem. Men det var innan dess som jag träffade min nu goda vän Chhiring Dorje Sherpa som menade att det var mycket bättre att bestiga Everest från nord och att jag skulle klättra med honom. Så blev det. Jackan Roc Blanc är en av Tierras bästa jackor – och Chhirings favorit! Denna i stl M (rymlig modell)

Namnlöst-7 pompe_9

Exped SIM lite, superlätt liggunderlag
300:-

På Denali bar och släpade jag kring 50 kg utrustning. Varje gram räknades verkligen. Därför hade jag med mig ett Exped SIM lite självuppblåsande liggunderlag. Det är 3/4 långt ca (160cm) och ca 3,8 cm högt (lyx!) Väger ca 500g. Men nu måste jag erkänna att jag hellre bär några gram extra och har med mig en Exped down-mat istället (bättre än att sova i säng). Så det här behöver jag inte längre.

Namnlöst-6

 

Bästa solglasögonen för hög höjd vandring/klättring/eller vid havet; Bliz altitude
300:-

Det här paret har varit med mig till Everest basecamp på sydsidan och på toppen av Kilimanjaro 2 gånger! Det är de absolut bästa höghöjdssolglasögonen jag testat. Cat 4 glas som gör att man inte får ont i ögonen/huvudet eller bränner hornhinnan på hög höjd. Bö användas från 3000m. Jag har två par men behöver bara ett par. Så det här paret kan bli ditt!

Namnlöst-4

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Isyxa som varit på båda sidor Everest
200:-

Köpte den egentligen för lång. Men kunde såklart inte göra mig av med den efter Everest, tills jag skulle bestiga mt. Mckinley där jag insåg att jag behövde något lättare. Den har också varit på Cho Oyu och Everests sydsida. 65 cm. Black diamond. Lite rostig. Behöver slipas.

Namnlöst-2

 

Dykklocka med påminnelse Force-46
300:-

GUL var en av mina samarbetspartners när jag besteg Everest. När vårt samarbete tog slut gillade jag dem ändå så mycket att jag köpte några specialklockor med gravering på baksidan. Det fanns 8 st. Detta är den sista. Oanvänd i presenask (nypris 950:-!) 46 mm boett. Vattentät 10 atm = 100m :-)

Namnlöst-3 OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Stanna, blunda, andas, canvastavla 50 x 50 cm
200:-

Samma bra påminnelse på en canvastalva. En av mina favoritfoton någonsin, med en av mina bästa vänner någonsin som modell. Hon är den som startade I am Water foundation.

foto_12_square

 

Fridykningsdräkt, 5mm måttsydd
200:-

En av mina första fridykningsdräkter som fortfarande håller ihop. Den kan nog räcka som en nybörjardräkt för någon som vill fridyka i Sverige. Måttsydd efter mig, så är du på ett ungefär samma längd/vikt kan det gå bra. Nylon på utsidan, smooth black coating på insidan. Lätt att ta på.

fse

 

Mina första stegjärn
100:-

Med dessa tog jag mina första vingliga steg på glaciärer och i isfall. Efter det lärde jag mig att stegjärn med ”klamrar” sitter så mycket bättre. Så de kan här kan jag bara rekommendera för lättare grejer. De passar alla kängor med styvare sulor från ca stl 35-46. Har varit på 7500m på Cho Oyu i Tibet. Vart vill du ta dem?

STEGJÄRN

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det finns ett annat sätt att leva. Det är inte lättare på något sätt, men enklare. Tanken slog mig rakt i huvudet när jag bodde på den lilla Italienska ön Lampedusa för några veckor sedan.

 Att nu var jag nära. Nu kändes det rätt.

Inte för att det var något fel med det tidigare sättet jag levde. Men det hade börjat skava inombords. Något var inte riktigt rätt. Det var dags att ändra på det.

Ju fler expeditioner och resor jag har varit på ju klarare har det blivit. Det jag gillar bäst är inte spänningen, adrenalinkicken, hårdheten eller att stå på toppen av ett berg. Det jag gillar bäst är enkelheten. Det är såklart inte lätt att bestiga berg, men det är enkelt. Allt du behöver får plats i en ryggsäck. Allt du behöver göra är att se till att äta, dricka, gå/klättra och hitta en tältplats till natten. Lika enkelt är det att fridyka. Ta ett djupt andetag, dyk ner så djupt du kan och sedan upp igen. Vandra är enkelt, paddla kajak är enkelt.

Närheten till naturen. Tystnaden. Att få vara uppslukad av en aktivitet. Att inte kunna bli nådd på mobiltelefonen. Avsaknaden av internet. Färre grejor. Mer levande liv.

Under resorna har jag aldrig saknat överflödet hemma. Jag har aldrig saknat internet. Jag har aldrig längtat till en riktig dusch, en stor säng eller massa rena kläder att välja mellan. Snarare tvärtom. När jag kommit hem har det känns som att det fanns för mycket grejor överallt. Svårt att andas. Jag har länge vetat att jag inte blir lyckligare av mer saker.

Jag tror inte på att vänta. Jag tror inte på att skjuta upp saker eller hitta på undanflykter. Så nu händer det. Vi har börjat sälja av och skänka grejer. Jag ska skänka en stor del av intäkterna till I am water och en stiftelse för att hjälpa familjerna till de Sherpas som omkom på Everest. Vi ska stå på backluckeloppis vid slottskogen på söndag (kom gärna och hälsa!). Känslan är lätthet, upprymdhet. Om ett par veckor säljer vi vår lägenhet. Lägenheten som tog så mycket mod att köpa. För det var jätteläskigt att köpa en lägenhet ihop, kanske läskigare än att bestiga mount Everest. Men allt förändras.

Friheten i att släppa taget.

Han ska bo i vår surfbuss och jag letar tomt nära havet för att bo i en väldigt liten och flyttbar friggebod som ska vara hållbar och miljöanpassad. Det känns inte läskigt alls. Det var en annan av insikterna på Lampedusa – jag vill, nej jag måste, bo nära naturen. Havet. Helst göteborgs norra skärgård.

F.d pojkvännen har egentligen inget att göra med ett enklare liv. Det var bara ett sammanträffande att vårt förhållande avslutades för flera månader sedan. Det är enklare att skiljas från lägenheten än från honom. Han är helt fantastisk, min bästa vän och en inspiration i det kommande enklare livet. Men kanske får han också ett enklare liv utan mig som sambo :-)

Fortsättning följer…
…Och inte vart som helst – utan jag har, för enkelhetens skull, startat en ny bloggsida för detta nya projekt/äventyr: http://heltenkeltblog.wordpress.com

några bilder från ett liv i enkelhet förra sommaren:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
1
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sherpa people and Everest tragedy

tierra_3

Everest. No matter where I am at this time of the year, my thoughts are always going to Everest. It’s climbing season. It’s as if I’m climbing Everest all over again as I follow the teams up the mountain. I remember it like it was yesterday; the time waiting in basecamp, the heavy steps, the clear starry nights, the cold thin air, the sound of the wind on the tent. I remember hearing the noise of the glacier, the pangs of avanlanches going off. There are people there now experiencing all that.

I often check the time of the day and compare it to Nepali time. I know where the climbers are on the mountain. Some are walking where I walked, see what I’ve seen, having one of the biggest experiences of a lifetime. Some are fighting for their lives. Maybe there’s still someone alive in the icefall from the falling ice of yesterday (techically not an avalanche). This will likely be Everest deadliest year.

I remember climbing the Khumbu icefall early morning. I remember trying to walk silently as if not to wake something up from a dangerous sleep. I knew it was risky and beyond my control. When I was there I wasn’t even going to climb Everest – I was going for a ”training climb” on Lhotse (and got sick from infection instead). But after going through the icefall I decided I wouldn’t climb Everest from the south. It’s a scary place. Even for the fantastic Sherpas who risk their lives. Somehow I was even more sad to read that there was Sherpas who died. The Sherpas are amongst the most humble, respectful, strong and caring people I’ve ever met.

The Sherpas are doing an amazing job on Everest. That’s what it is – a job. The normal income/year in Nepal is 500$. A porter/guide can make $5000 from climbing Everest. That can help their family to survive well in one of the poorest countries in the world, put the children to school and education. As for the Sherpas who died, it’s a tradegy for their families. Most of the companies who hired the Sherpas will support their families. I found a recently started Sherpa support fund where you can donate a little help. I will.

I read the list of victims, of Sherpa’s names and don’t know yet if I knew anyone.

I tried to climb the icefall and Lhotse with Ang Jambu Sherpa. He was usually very relaxed, climbing in jeans and a baseball cap, but in the icefall he got tense and hurried, didn’t allow any time to rest through the obstacle course of ladders and towers of ice. Yes, it’s risky. Is it worth the risk? I don’t know. For me it was worth the risk of climbing the north side. I’d do it again.

As for now I’ve read that there will be no more climbing on Everest for a few days. It’s a time for reflection and mourning. Death is always present on Everest, and it needs to be remembered.

The best coverage from Everest is here, if you want to read more: http://www.alanarnette.com/blog/2014/04/17/everest-2014-avalanche-near-camp-1-sherpa-deaths/
A video of a avalanche on the lower part of the icefall from 2009:

lhotse144 lhotse155 kopia OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA tierra_3

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

It was one of the last dives in Dahab. I closed my eyes as I left the surface behind. Somehow it made the water more soft against my face. I heard all the sounds of the sea, as if closing my eyes made the other senses stronger. The sound of blue hole is special, unlike the sound of other places in the sea. I can hear some bubbles from faraway scubadivers. I hear sand moving over the rocks by the shift of the waves. I hear fish eating away at the coral reef.

Then the feeling in the body make all the sounds diminish. I feel safe, like I’m coming home. The pressure of the water is like getting a hug. The minutes spent freediving are somehow packed with experience. The experience is intense. Every freedive is a small adventure.

As I’m going through photos of the last trip I remember the feeling of freediving. I remember it with all my body, as if the memory is not in my brain, but in the marrow of my bones.

Thanks to Jin, Ben and Joe for modelling!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag är envis.
Det räcker inte.

Svar på hur djupt man kan fridyka med ett skadat knä: Till 60m. Flera gånger. Det är nämligen bra träning. Men det räcker inte på långa vägar. Efter de senaste gångerna gjorde det ont i knät. Jag som är så graciös i havet haltade upp på land som en skadeskjuten flodhäst. Kroppen kändes tung, benen svaga. En läkare sa till mig att man förlorar muskler så fort man är skadad. Jag försökte skaka loss den vetskapen ur huvudet. Försökte låta det rinna av, som vatten.

För att fridyka riktigt djupt måste alla omständigheter vara så bra som möjligt. Ett skadat knä är uppenbarligen inte så bra som möjligt. Kanske skulle jag fysiskt klara smärtan, men i fridykning är de mentala bitarna viktigare. Jag måste mentalt känna mig stark. Hel. Hur långt kan man lura/övertyga sig själv att allt är bra?

Efter ett dyk blev det extra tydligt. Känt kändes “löst”, som om hela underbenet inte var fastsatt ordentligt. Mjölksyran brände i benen. Jag antar att jag vetat det tidigare. Men där och då blev det svart på vitt. Jag kom ändå upp till ytan, andades och mumlade något om att jag var klar för dagen till min säkerhetsdykare. Att jag skulle kolla på fiskarna istället.

Jag blev arg på mig själv. Vad tänkte jag egentligen? Jag har ont av att gå – men jag trodde jag kunde fridyka djupare än någonsin? Jag simmade ilsket med det klickande knät till korallrevet. Där stannade jag till och allt blev suddigt. Korallerna och fiskarna förvandlades till färgglada fläckar av de salta tårarna i cyklopet. Ilskan förvandlades till insikt till ledsamhet.

Det är såklart jobbigt när en målsättning glider ur händerna. Jag känner såväl igen tomheten som uppenbarar sig framför mig. Hur allting för tillfället känns meningslöst.

Det är okej att vara ledsen.

Det är också bra att veta hur man slutar vara ledsen. Precis som allt man vill sluta med börjar ”slutandet” i medvetenhet. Jag är medveten om att jag är ledsen och varför. Jag tillåter mig vara det. Just för att det är okej. Det är okej att tröstäta en chokladkaka och kolla på en fånig film. Det är okej att berätta för någon hur det känns, för det kommer kännas bättre. Jag är medveten om att jag mår bättre med människor omkring mig efter chokladkakan.

Nästa dag zoomar jag ut från ledsamheten. Jag blir jag medveten om att jag är vid havet. Solen skiner. Det är varmt. Jag har goda vänner här. Jag är frisk och väldigt stark. Jag lever ett helt fantastiskt liv.
Sedan kommer de vänliga och inte alls dömande frågorna: Så vad handlar det om egentligen? Om att jag måste skjuta fram världsrekordförsöket 3 månader? Vad är det jag inte skulle gilla med de 3 månaderna? Några veckors rehabilitering? Sedan mer tid att träna? Mer tid i havet? Att jag kanske måste hoppa över ett berg? Att min planering störs? Hur illa är det egentligen? Det här är ju faktiskt positiva saker, och så har jag ingen anledning att vara ledsen längre. Snarare massa saker att se fram emot. Ett nytt kapitel, helt enkelt.

Om attityd, knäskada och andhållning
Bilder från Blue hole:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 817 andra följare