Det kallas det man gör när man startat en stiftelse. Vilket jag äntligen gjort! Efter flera månader i en byråkratisk djungel och äventyr bland papper och ord jag varit tvungen att googla, så är den född! Insamlingsstiftelsen ”foundation for happiness”.
Det ligger några tankar bakom namnet. Foundation på engelska betyder både grundval och stiftelse och den här stiftelsen är både och! Jag tror att möjligheten att hjälpa, som en stiftelse har, är en grundval för lycka. Det kommer från både egna erfarenheter och andras berättelser och insikter i att det är i givandet och delandet som en del av den sanna lyckan finns i. Jag har varit betydligt lyckligare när jag kunnat hjälpa en liten familj i Nepal, eller när jag frigett en hummer från ett fiskenät, än när jag slagit världsrekord eller stått på toppen av ett berg.
En insamlingsstiftelse kan inte ägas, och den har inga medlemmar. Den är liksom en fristående juridisk person. Jag tänker mig att ”foundation for happiness” är en juridiskt lycklig person med rak rygg, öppen famn och ett stort leende. Hans/hennes syfte med sin existens är att hjälpa bergen och haven. Lite mer preciserat; ”Till välgörenhetsprojekt som verkar inom bergsregioner inom Nepal, Tibet och Indien. Fokus skall ligga på att starta och driva utbildning, sjukvård, ge stöd för nya verksamheter och liknande projekt, samt stödja forskning och projekt inom marinbiologi, oceanografi och direkt stöd som verkar för havsmiljö och dess invånare”.
Eftersom det är en relativt liten stiftelse kommer vi också kunna ha stor transparens. Vi vill kunna följa vart de insamlade kronorna tar vägen och närvara som en del av resultatet. Som en början på insamlingen kommer jag skänka all inkomst från sålda foton till haven via pompephotography.se
Men ”happiness” är så mycket mer, och jag hoppas få in happiness-relaterade blogginlägg på hemsidan ”foundation for happiness”.
Idag är inte vilken dag som helst, det är en dag att skänka några handlingar till ett mer hållbart bruk av vatten!
Det handlar inte bara om att ta kortare duschar, utan fundera över hur mycket vatten som går åt till våra matvanor. Kolla in den här videon:
Havets invånare ligger mig såklart varmt om hjärtat, och en av de finaste julklapparna jag fick var vetskapen om att jag antagligen, genom min kära mammas givmildhet och påhittighet, har räddat en ål! Med anledning av julklappstipsen i tidigare blogg har jag helt missat denna möjlighet. Genom naturskyddsföreningen kan man köpa fiskares fiskerättigheter och på så vis rädda en eller några ålar från att utrotas ännu mer. Jag har fridykt omkring västkusten de senaste 20 åren och ser allt färre ålar underytan… Men nu går (minst) en av dem säker :-) http://www.naturskyddsforeningen.se/al/
Visst är det nu innan som julen nästan är som mysigast! Förväntan är en fin känsla, och ibland är förväntan och tankarna på något som kanske händer eller kommer hända mer intressanta än när det händer faktiskt händer på riktigt. Hjärnan och känslorna är fantastiska på att leva sig in i tankar!
Enligt god jultradition har jag jobbat extra på naturkompaniet, sålt presenter, slått in paket och god-julat kunder och kollegor. Julstämningen har mestadels legat högt i tak, med bara några få möten med julklappshysteri och konsumism. Hålögda kunder med flackande blickar. Väldigt få personer i västvärlden blir lyckligare av mer grejer.
För visst kan man bli lyckligare av att ge än att få! Givandet i sig tycker jag är intressant. Särskilt om det man ger är mest för att man själv blir glad av att ge det, än med fokus på att göra mottagaren glad. Då är det inte äkta givande. Jag tror att äkta givande är att ge med hjärtat. Att ge något som betyder något för både mottagaren och givaren. Därför ogillar jag det växande ”julklappsspelet” som sägs vara en reaktion på konsumtionshysterin. Är det inte ännu mer hysteriskt att köpa billigt skit och sedan ska någon slumpmässigt få en hög med skräpet?
Nej, den bästa julklappen är att göra livet möjligt, bättre eller iallafall drägligt för någon som har det betydligt svårare än vi har det. Här är några tips på riktigt bra sista-minuten-klappar:
http://wateraid.se/shop4life.shtml
En av mina favoritvälgörenhetsorganisationer (långt ord) som jag stödjer så ofta jag kan. Via denna länk kan du för en billig penning utbilda en pumpreparatör, betala någon för att bygga en latrin eller köpa en handpump för vattenkällor till behövande.
http://gladjeshoppen.se/
Individuell människohjälp driver den här sidan där man bl a kan köpa trädplantering i himalaya, en toalett, eller en bowlingtimme för nyanlända flyktingar till Sverige.
http://www.presentermotfattigdom.se/
Drivs av Actionaid. Här kan man köpa massa olika saker som t ex en get, ett skolår, en cykel, en bikupa eller en bybarnmorska som går till världens fattigaste.
http://www.samdo2012.com/
En nystartad organisation som består av ett gäng sjukvårdsutbildade klättrare som på vägen mot att bestiga ett berg ska erbjuda vård till alla byar längs vägen – och lite till.
http://www.wwf.se/insamlingsportal/
Bli fadder till en djungel, en isbjörn, en orangutang, en panda, en späckhuggare, en tiger, eller varför inte köpa ett fadderskap och stödja östersjöns djurliv (sälar!)
Jag är stolt över min samarbetspartner Xdin som hjälper gatubarn i Kathmandu att få ett bättre liv. De är så engagerade i projketet att två Xdinare kommer resa dit och tillbringa 24 timmar på gatan för att fira sitt 10-års jubileum med skolan och förstå hur de kan hjälpa till ännu bättre och mer.
Nedan är Xdins pressrelease om projektet:
Den 21:a september åker Magnus Liljeqvist och David Ljungström från Xdin AB till Child Watabaran Center Nepal (CWCN). De kommer under sin vistelse att spendera 24 timmar på gatan tillsammans med gatubarnen för att få bättre förståelse för deras vardag och behov. Syftet är att få idéer och inspiration till nya projekt i samma anda som CWCN.
CWCN är en skola för gatubarn som arbetar med att återintegrera barnen till ett normalt liv i samhället och ge dem möjlighet att välja ett annat liv än det på gatan. Idag har skolan förändrat livet drastiskt för barn vars vardag tidigare ofta bestod i av kriminalitet och droger.
”Resan känns både spännande och skrämmande. Att få se och uppleva gatubarnens liv på nära håll kommer beröra mig som är småbarnsförälder. Samtidigt tror jag det är viktigt för att vi ska kunna göra ännu mer för CWCN”, säger Magnus. De kommer aktivt att dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser före, under och efter resan. Följ dem på http://www.24hkathmandu.com.
Från gatan till skolbänken – Xdins skola i Nepal 10 år
För 10 år sedan startade Xdin skolan CWCN och finansierar projektet genom frivilliga donationer samt att avstå att dela ut julklappar till personal och kunder. Idag utbildar sig 60 barn dagligen på CWCN som numera består av två skolor; en pojk- och en flickskola. Barnen får teoretisk utbildning i kombination med projekt som ger praktisk kunskap. Verksamheten har utvecklats under åren och förutom skolan finns idag ett ungdomshem, en taxi-elbuss, en mobil sjukvårdsverksamhet samt en sjukvårdsklinik. Under 2010 fick över 1.200 barn fri sjukvård. Målet är att skolan ska bli självförsörjande och idag finns bolaget Social Business Enterprises (SBE) verksamt, vars vinst går direkt till CWCN.
Droppar av saltvatten och medkänsla svämmar över bakom mina solglasögon. Jag försöker knipa ihop ögonen och svälja ner snyften i halsen, för jag tror inte Anders är hjälpt av fler tårar. Vi står mitt i stenglaciären och säger hej då till Anders Stävhag, vår fjärde expeditionsmedlem. Han har ätit medicin för lunginflammation, men haft hosta sedan flera veckor tillbaks. Han har verkligen gjort allt han kunnat, men vid det avancerade baslägret sa lungorna stopp. Mer detaljer behövs inte. Anders är jättesjuk och ska ner till havsnivå och sjukvård så snabbt som möjligt.
Det gör ont i hjärtat och resten av vandringen till Interrim camp går i tystnad. Vi alla vet hur mycket drömmar, tid och jobb som ligger bakom en Everest-expedition. Vi har sett bilder på motorcykeln Anders sålde för att kunna åka hit. Men det är helt oviktigt. Han har tagit rätt beslut.
Anders är på väg ner, vi är på väg upp.
Det här övriga inlägget är på tema vatten, därför att vatten ligger nära mitt hjärta, och det är en central del av expeditionsklättring. Väl framme i Interrim camp smakar vattnet glaciär igen. Det är alltid små partiklar som flyter omkring i botten på temuggen. Ju högre upp vi kommer, ju mindre flytande är vattnet. I det avancerade baslägret är en Tibetansk kökspojke anställd för att som huvudsyssla hacka is och smälta den till kökets behov. Vi dricker i snitt tre liter var om dagen, och kanske gör av med ytterligare fem till tio liter i veckan för att tvätta kläder eller oss själva. Under min sista underbara ”dusch” (hink och en mugg att ösa med) i baslägret gjorde jag av med knappt åtta liter. Jag har för mig att jag sett siffror på att vi svenskar gör av med ca 200 liter vatten om dagen. Jag undrar om jag minns rätt i att en afrikansk kvinna behöver fyra liter vatten för sig och sin familj på en dag.
Under mina resor i fattiga länder har jag sett att just vatten är den största bristen. Därför stödjer jag Wateraid, som jobbar för rent vatten i världens fattigaste länder, och jag vill uppmuntra dig att göra det också!
Gång på gång påminns jag om varför jag älskar Nepal. Människorna är helt fantastiska. Nepal är ett av världens fattigaste länder, men det finns en glädje och vänlighet hos människorna som man inte hittar i rika länder. Det här landet har gett mig så mycket på så många sätt att jag så gärna vill ge något tillbaks!
Jag har donerat pengar till uppbyggnad av tempel som utbildar barn, och till ett barnhem för gatubarn i Kathmandu. Och det var på den långa vägen jag hittade en av mina samarbetspartners, Xdin. De har nämligen ett samarbete med Child Watabaran center i Katmandu. Jag kände igen logon från min tid på IT-universitetet och reagerade på att ett svenskt företag involverade sig i Kathmandu. De och deras anställda skänker varje månad pengar till barnhemmets verksamhet. Man kan även hjälpa till genom att sponsra ett barns tid på barnhemmet. Jag vill uppmuntra dig som läser det här att hjälpa den här vackra stadens fina människor och barn! Det kan man göra via Watabarans hemsida här: http://www.watabaran.com/sponsorachild.php?id=4
I am a humble and somewhat different adventurer. I love the sea, and the mountains. And photography. And I love to knit hats. I value peacefulness and awareness more than adrenaline and machoness.
