Archive for the ‘PUMT’ Category
Idag hade jag så mycket mjölksyra i benen att jag nästan inte orkade simma upp. Det var inte mer än 10 meter kvar till ytan, men jag hörde mig själv tänka ”nu orkar jag snart inte simma mer”. Såklart orkade jag som vanligt simma upp till ytan, trots en negativ tanke. Det var då det slog mig – vilken otroligt konstig sport fridykning är. Man håller andan och tar i så att man spricker av syrebrist och mjölksyra. Olikt alla andra sporter.
Men det är det som träningen ska handla om i vilken sport som helst. För att man ska bli bättre måste man utmana och pusha sig själv. Kroppen måste fysiologiskt brytas ner för att den ska bygga upp sig och anpassa sig till det jag vill att den ska klara.
Så nu håller jag på att träna stenhårt. Det blir omkring 3 timmar i vattnet + ytterligare 2 timmar träning på land. Och jag älskar det! Jag älskar känslan av att använda kroppen, av att verkligen vara en del av havet och att det går bra. Jag har inte fridykt på 5 månader, men idag, andra träningsdagen var jag nere på 80m och satte ett personbästa i dyk på tomma lungor (utandning) till 20m. Det verkar lovande inför framtiden och jag är jätteglad! En del av glädjen är att ha grymma träningskompisar. Jag tränar med Akim och ibland någon mer från Blue immersion/freedive dahab
Men när jag dyker djupare än 100m är den ”vanliga” träningen slut. Vid de djupen samlar man på sig kväve och det blir farligt att göra för många upprepade dyk. Men det är inte för om en vecka, så den närmsta underbara veckan ser dagarna ut ungefär så här:
6.00 Meditation/mental träning 30 min
6.30 Lungstretching och yoga 45 min
7.15 Andhållningsträning, 20 min
7.45 Frukost (äggröra och fruktsallad)
9.00 Ankommer till blue hole och dricker varmt citronte.
10.00 – 13:00 fridykningsträning.
Värmer upp med några grundare dyk, sedan ett djupdyk i variabel vikt mellan 70-90 meter + två grundare konstantvikt-dyk till mellan 50-60m med extra vikt. Avslutar med några dyk på halvt andetag och några dyk med tomma lungor.
13.15 Lunch på den fantastiska restaurangen aqua marina vid blue hole. Sallad och ägg och hommus.
14.00 Powernap
14.30 Svarar på mail, skriver på projekt och jobbar med PUMT-kursen. Äter lite snacks.
16.45 Yogapass och lätt styrketräning, 45 min
18.00 Tidig middag
19.30 Mer PUMT-kurs eller kort film/återhämtning
21.30 Mental träning
22.00 Läggdags
Träningskompisar: Akim och Jin
Känslan när man simmar över korallrevet och ser ner i det mörkblå, 100 meter djupt…
Efter 3 timmar i vattnet finns alltid plats för att titta på fiskar och leka.
Blue hole. Ovanligt stilla.
Det tycker jag är konstigt. Fullständigt ologiskt, till och med. Frågeställningen ovan är en av de som min engelska favoritmunk under tystnadsretreatet ställde. Nej, munkarna behöver inte vara tysta – de är vårt största stöd under retreatet och ger oss relevanta tips och föreläsningar. Den engelska munken Tan Dhammavidu är min favorit för han vet hur västvärlden funkar, samtidigt som han har insikt i hur östvärlden och dess filosofi funkar. Dessutom har han humor. Jo, man får gapskratta på ett tystnadsretreat.
Jag stöter på frågan igen, när jag äntligen fortsätter med min PUMT-kurs på slh. nu
Tan Dhammavidu pratade mycket om lycka. Buddhismen grundar sig inte alls på lidande och obehag. Snarare är Buddhismen den absolut tidigaste forskningen kring psykologi och hur våra hjärnor funkar. Siddharta Gautama, som levde för 2500 år sedan insåg tidigt att vi alla har en och samma stora drivkraft: Vi vill vara lyckliga och undvika allt som gör ont på olika sätt. Så tillbringar vi hela våra liv med att göra just det. På en mängd olika sätt.
Därför är frågeställningen ovan så ologisk. Inte för att vi alltid skulle göra saker vi mår dåligt av, men ofta verkar de vara omedvetna. Varför umgås vi med personer som tar all vår energi? Varför äter vi mat och dricker saker som vi vet att vi kommer må dåligt av senare? Varför bryr vi oss inte om kroppens tecken på ohälsa? Varför begränsar vi oss själva när vi kan så mycket mer? Jag vet inte säkert, men jag har en teori. Jag tror det handlar om en stor grundval: Att vi följer våra gamla vanor. Det gör oss lata och trygga. Vilket man skulle kunna tro att man mår bra av, men det tror inte jag. Jag tror att man alltid kommer må bäst av att utvecklas. Och det kan man inte göra om man följer gamla vanor.
Att försöka hålla fast vid något – det är ologiskt, eftersom allting förändras hela tiden.
Hur slutar man göra sådant man inte mår bra av? Jag tror all förändring börjar i medvetenhet. Man måste bli medveten om vad man gör och varför. Och sluta skylla på omgivningen och omständigheter. Du kan inte påverka andra eller sådant som händer omkring dig. Du kan bara påverka dig själv.
PUMT-bloggen är en ”blog-in-blog” här så långe jag läser kursen Personlig kompetensUtveckling genom Mental Träning. Jag ”upptäckte” mental träning i tidig ålder och har upplevt vilken fantastisk skillnad den gjort i mitt liv. Nu läser jag PUMT som ett delmål i att öka min kompetens och utbilda mig till Mental Tränare för att kunna hjälpa andra inom mental träning. Men PUMT är inte bara en kurs, det är en resa. Man lär sig mycket genom att resa, och jag gillar att resa tillsammans med andra, så jag tänker dela med mig av sådant jag upptäcker under kursen här! Här kan du läsa mer om PUMT. Eller läs här om WebPumt
Jo, det var längesedan sista pumt-bloggen. Jag erkänner. Jag har multitaskat. Och kolla vad som hände – jag missade en väldigt viktig sak: att fortsätta med PUMT-kursen. Men nu är jag tillbaks och snart är jag klar med första delkursen!
Förmågan att hålla en väldig massa bollar i luften har länge verkat som något beundransvärt. Tills nu. Nu finns det nämligen mer och mer bevis för att s.k multitasking inte är särskilt nyttigt. Nyttighet är det få som bryr sig om i affärsvärlden, men när man dessutom kom fram till att det förstör produktiviteten och effektiviteten, då kanske man äntligen kan få lite lugn. Att hoppa med uppmärksamheten mellan olika arbetsuppgifter och grejer tar nämligen både energi och uppmärksamhet och vi får svårare att ta itu med uppgifter som kräver mobilisering. I det här programmet frågar man sig hur det hade sett ut om Einstein hade haft facebook och twitter och en massa sms-konverstaioner. Hade han hunnit utveckla relativitetsteorin? Hade han hunnit leva? Att göra som jag nyss gjorde – lägga in en länk mitt i texten, stör också koncentrationen. Förlåt.
PUMT-bloggen är en ”blog-in-blog” här så långe jag läser kursen Personlig kompetensUtveckling genom Mental Träning. Jag ”upptäckte” mental träning i tidig ålder och har upplevt vilken fantastisk skillnad den gjort i mitt liv. Nu läser jag PUMT som ett delmål i att öka min kompetens och utbilda mig till Mental Tränare för att kunna hjälpa andra inom mental träning. Men PUMT är inte bara en kurs, det är en resa. Man lär sig mycket genom att resa, och jag gillar att resa tillsammans med andra, så jag tänker dela med mig av sådant jag upptäcker under kursen här! Här kan du läsa mer om PUMT. Eller läs här om WebPumt
Vissa grejer är så enkla att vi kanske måste försvåra dem. Vissa förändringar är så små, men ändrar så mycket. Fyra av dem handlar en av böckerna i PUMT-kursen om. Det är ca 30 böcker som ska läsas och refereras, och den här verkade vara den flummigaste. Inget jag såg fram emot. Baksidan hänvisade till både Schamanismen och uråldrig upplysning genom några överenskommelser. Och jag tror inte på enkla quick-fixes.
Så hittade jag dem, mellan raderna i den mycket-riktigt-halvflummiga boken; Enkel visdom. Mannen som skrivit boken hävdar att visdomen är uråldrig, men den passar aldrig så bra som just idag. För kanske är det så att vi människor ”domesticerar” oss själva så hårt in i det system som bestämmer vad som är möjligt och rimligt att vi begränsar oss själva. Kanske sätter vi istället upp bilder för vad som är ”perfekt”, och ägnar resten av livet att försöka nå den perfekta normen. Eftersom det perfekta är en illusion uppnår vi den aldrig, utan man bestraffar istället sig själv eftersom man inte duger. ”Ingen misshandlar dig så hårt som du själv”, säger bokens författare Don Miguel Ruiz.
Han menar vidare att man genom några små enkla överenskommelser med sig själv kan förändra hela sitt liv. Jag är böjd att tro honom. För det första handlar om att man ska vara sann i sitt tal. Det är mycket större än vad det låter. Men orden är otroligt viktiga i våra liv. Det är vårt största kommunikationsmedel, både inom oss själva och med andra. Genom några ord kan du göra någon till världens olyckligaste, eller lyckligaste människa. Tänk dig! Och vad händer inom dig själv när du inuti huvudet säger ”jag klarar inte det här”, eller ”idag en är en fantastisk dag”. Lyssna på den inre dialogen i ditt huvud. Utan att döma.
Miguels andra tips handlar om hur vi ska förhålla oss lättare till omgivningen – genom att inte ta någonting personligt. Just därför att ingenting omkring oss är personligt där för dig. Nej, trafikljusen retas inte med dig. Och han därborta stirrar inte på dig för att du har olikfärgade sockor. Om någon du går förbi på gatan säger ”vad korkad du är” så säger det ingenting om dig, men mer om personen som sa det. Den personen är fullt sysselsatt med sina egna känslor, uppfattningar oh åsikter, och har ingen aning om verkligheten, eller dig. Ingenting andra människor gör beror på dig, det beror på dem själva. En oerhörd frihet blir din när du inte tar någonting personligt.
Ännu bättre blir det såklart när man inte tar någonting för givet. När vi slutar tro att alla andra tänker ungefär som vi, och att vissa saker inte förändras. Det enda vi kan veta med säkerhet, är att allting förändras. Därför är det ingen idé att ta dig själv för givet heller, att säga saker som ”jag är inte en sådan som kan springa”. Att ta saker för givet är att vara trygg. Vilket såklart också är en illusion eftersom allt förändras. För att sluta ta saker för givet måste vi öppna våra sinnen och ställa frågor.
Miguels sista råd för ett bättre liv är enkelt: gör alltid ditt bästa. Och kom ihåg att ditt bästa är olika från dag till dag, från situation till situation. Och den enkla anledningen varför vi ska göra vårt bästa är för att du kommer att leva intensivt, du kommer vara god mot dig själv och mot alla andra och handlingen i sig kommer skänka dig lycka. För att du gör den för lyckans skull, inte för att du förväntar dig en belöning.
PUMT-bloggen är en ”blog-in-blog” här så långe jag läser kursen Personlig kompetensUtveckling genom Mental Träning. Jag ”upptäckte” mental träning i tidig ålder och har upplevt vilken fantastisk skillnad den gjort i mitt liv. Nu läser jag PUMT som ett delmål i att öka min kompetens och utbilda mig till Mental Tränare för att kunna hjälpa andra inom mental träning. Men PUMT är inte bara en kurs, det är en resa. Man lär sig mycket genom att resa, och jag gillar att resa tillsammans med andra, så jag tänker dela med mig av sådant jag upptäcker under kursen här! Här kan du läsa mer om PUMT. Eller läs här om WebPumt
Jag upphör aldrig att förvånas över skidåkning i pist. Sporten slår mig ibland i ögonen med en rejäl ”reality-check”. Tänk om en utomjording såg det här utifrån: mänskligheten som byggt upp hela system i att släpas och lyftas uppför backar för att sedan enligt bästa förmåga ta sig ner igen, iklädda hårda plastskor som sitter fast på långa brädor. För att sedan upprepa det gång, på gång, på gång. Meningslöst? Men jag älskar att åka skidor! Mitt i åket försvinner såklart alla tveksamheter om hur sporten ser ut i en utomjordings ögon. Det handlar dagens blogg om: motivation. Och meningsfullhet.
Meningsfullhet
Dagens sista åk blir nämligen ett åk utan meningsfullhet. Vi har tagit oss högre upp i liftsystemet för att komma undan tjock dimma, men molnet slingrar sig om möjligt ännu tätare kring berget och alla skidåkare. 5 meter sikt åt alla håll. Jag och världens bästa och tuffaste pappa håller ihop så gott vi kan. Följer långsamt en lång röd backe nedåt så nära kanten som man kan se. Utanför dimman råder total tystnad. I en andningspaus påminner det om fridykning, att vara omgiven av en enda färg – i det här fallet vitt istället för blått. Då och då hörs kasande ljud från en annan skidåkare som ta sig ner jag-vet-inte-hur-långt-bort från mig. En mörk skugga närmar sig ovanifrån och hjärtat stannar till innan jag ser att det är kabinbanan som är på väg förbi. Vi kommer till slut ner, och oavsett hur kul jag faktiskt tyckte det var, så hade åkningen förlorat sin meningsfullhet, och vi förlorade motivationen.
För det som känns meningsfullt ger motivation. I en av böckerna som ingår i PUMT-kursen kallas motivation för ”livets kärna”. Kanske är det just vad det handlar om. Motivation är en del av svaret på frågor som:
- Vad får dig att stiga upp ur sängen på morgonen?
- Vad vill du uträtta i livet?
- Vad är meningsfullt för dig?
Bara för att jag inte finner någon mening i att titta på 20 personer som springer runt på en arena och jagar en boll, så är det otroligt meningsfullt för andra. Jag finner mening i skidåkning, och att gå uppför olika höga och branta backar, vilket helt säkert verkar meningslöst för andra. Det är oviktigt. Det viktiga är att det ger motivation.
För det är med motivation jag ger mig iväg efter dagens sista skidåk. Duggregn och 4 grader varmt. Jag joggar förbi en after-ski bar och känner ögonen i ryggen när jag är på väg uppför den jordiga delen av skidbacken. Då händer något i kroppen och huvudet. Igenkänningsfaktorn, meningsfullheten i att ha ett mål. Jag tar mig upp till backens topp och stannar inte ens innan jag joggar neråt igen, kroppen full av välbefinnande och mjölksyra. Stannar några hundra meter från after-ski baren och vänder uppåt för en topptur till. Varför? För att jag har ett mål. Mål ger motivation och meningsfullhet. Även en fredagkväll.
Två ”hemligheter” till mer motivation
Kvällen efter är vi hemma igen, och det är dags för nästa träningspass. Den här gången är jag inte ensam. Tyvärr hälsar vi sällan på varandra i Sverige, men vi som träffas i elljuspåret en lördagkväll, vi hälsar på varandra. Ler igenkännande, med motivationen glittrande i ögonen. Troligtvis finner de löpningen meningsfull för att de, precis som jag, har ett mål. Det är ena ”hemligheten” till mer motivation.
Den andra delen av motivation är enkel. Du behöver bara svara på några frågor: ”vad är viktigast för dig?” och/eller ”vad tycker du är meningsfullt?”. Det bästa av allt är att det inte finns något facit. Bara du vet svaret. Lägg ihop svaret ovan med att sätta upp ett mål och motivationen är din!
PUMT-bloggen är en ”blog-in-blog” här så långe jag läser kursen Personlig kompetensUtveckling genom Mental Träning. Jag ”upptäckte” mental träning i tidig ålder och har upplevt vilken fantastisk skillnad den gjort i mitt liv. Nu läser jag PUMT som en del-väg i att öka min kompetens och utbilda mig till Mental Tränare för att kunna hjälpa andra inom mental träning. Men PUMT är inte bara en kurs, det är en resa. Man lär sig mycket genom att resa, och jag gillar att resa tillsammans med andra, så jag tänker dela med mig av sådant jag upptäcker under kursen här! Här kan du läsa mer om PUMT. Eller läs här om WebPumt
Den här dikten talar för sig själv:
Om jag fick leva ett liv till, då skulle jag göra flera misstag nästa gång
Jag skulle vilja koppla av mera och vara mjukare
Jag skulle vilja vara dummare än jag varit på den här resan
Jag skulle vilja ta saker och ting mindre allvarligt
Jag skulle vilja våga ta fler chanser, bestiga flera berg och simma i flera sjöar
Jag skulle vilja äta mera glass och färre bönor
Jag kommer kanske att ha flera verkliga bekymmer men jag skulle ha färre inbillade
Ni förstår… jag är en sån där människa som lever försiktigt och sunt timme efter timme, dag efter dag
Oh, visst har jag haft mina fina stunder, och om jag fick göra om det skulle jag försöka att bara ha stunder
En stund efter en annan i stället för att leva så många år i förväg
Jag har varit en sån där person som aldrig går någonstans
utan termometer, varmvattensflaska, regnkappa och fallskärm
Om jag fick leva en gång till skulle jag packa mindre i väskan
Om jag fick leva en gång till skulle jag börja gå barfota tidigare om vårarna och fortsätta med det längre in på höstarna
Jag skulle dansa mera, åka mera karusell och jag skulle plocka flera tusenskönor.
Nadine Stair, Louiseville, Kentucky USA var 85 år när hon skrev detta.
Ur boken: Personlig utveckling genom Mental träning, av Pia Hellertz och Lars-eric Uneståhl
PUMT-bloggen är en ”blog-in-blog” här så långe jag läser kursen Personlig Utveckling genom Mental Träning. Jag ”upptäckte” mental träning i tidig ålder och har upplevt vilken fantastisk skillnad den gjort i mitt liv. Nu läser jag PUMT som en del-väg i att öka min kompetens och utbilda mig till Mental Tränare för att kunna hjälpa andra inom mental träning. Men PUMT är inte bara en kurs, det är en resa. Och jag gillar att resa tillsammans med andra, så jag tänker dela med mig av sådant jag upptäcker under kursen här! Här kan du läsa mer om PUMT. Eller läs här om WebPumt
Jag ogillar verkligen att löpträna på asfalt (notera undvikandet av ordet ”hata”). Asfaltsallergi, kallar jag det. Och en tidig morgon när jag bara hinner med ett kort löppass på just asfalt kan jag inte låta bli att observera mina tankar. I huvudet hör jag plötsligt tanken jag är inte en asfaltslöpare . Jag stannar upp. Lika plötsligt kommer insikten att jag har en mental svaghet i min asfaltsallergi. Varför mentalt begränsa sig och bestämma att ”jag är en sådan som…”? Borde jag inte vara mentalt stark nog att motivera mig att springa på asfalt? Jo, jag borde kunna fokusera bort omgivningen och bara springa. Vidare kanske det bara handlar om att jag har ett annat perspektiv från att ha sprungit så mycket i vackra skogar. Kanske är jag asfaltshatare bara i kontrast till skogsälskare?
Det handlar bara om att byta inställning. Hur lätt som helst, eller? Kan man verkligen bara bestämma sig att byta inställning till något och sedan göra det? Det är ju ens eget huvud så det borde ju gå. Men är det inget man är van vid så krävs det träning. Mental träning. Vilket i sin tur väcker ny motivation för att fortsätta med PUMT-kursen! Inom SLH och PUMT-kursen tror man på ett annorlunda lärande. Bland annat lärande i livet, och lärande för livet. Det känns fantastisk att kunna studera utan någon press, utan några krav på särskilda tidsbestämda uppgifter. Därav att PUMT-kursen kan få ta tid. Jag kunde få ta tre veckors ”ledigt” från böcker och DVD’er tills jag hann ikapp livet, och lärandet i livet.
Det finns dessutom som perspektiv något värre än asfalt! Löpband :-) Här en bild från syreupptagningstest på vintersportcentrum.
Foto: Pierre Näsman.
PUMT-bloggen är en ”blog-in-blog” här så långe jag läser kursen Personlig Utveckling genom Mental Träning. Jag ”upptäckte” mental träning i tidig ålder och har upplevt vilken fantastisk skillnad den gjort i mitt liv. Nu läser jag PUMT som en del-väg i att öka min kompetens och utbilda mig till Mental Tränare för att kunna hjälpa andra inom mental träning. Men PUMT är inte bara en kurs, det är en resa. Och jag gillar att resa tillsammans med andra, så jag tänker dela med mig av sådant jag upptäcker under kursen här! Här kan du läsa mer om PUMT. Eller läs här om WebPumt
