Archive for the ‘Mental träning’ Category
Jodå, jag fortsätter hålla vad jag lovat mig själv och har nu med mig min kamera (Olympus OM-D) överallt. Och då händer det såklart – fina bilder dyker upp överallt!
Apropå att göra det man bestämmer så för att göra, så tror jag att det är viktigt att bevisa för sig själv så ofta som möjligt att man håller det man lovar. Jag tror att man på så sätt kan lita mer på sig själv och bli tryggare som person. Och det behöver inte vara stora saker, nyårslöften eller livsavgörande beslut. Små saker räknas också och det viktigaste är att börja där man är.
Så jag började fota också där jag var. Här är några bilder från Basecamp (hemifrån) och utanför.
Underbara sälarna i säldammen!
Heja dig som åkte skidor på fotbollsplanen vid slottskogen!
Oftast så vet jag redan innan om den är där eller inte. Jag går upp i gymmet, värmer upp, och så står jag framför den. Känner på energin i armarna. Jo – idag är den där. Jag hoppar upp och tar tag i stången med händerna. Hänger raklång någon sekund innan jag häver mig upp. En pullups, två, tre – jo idag blir det många. Vid den tionde tar jag i in i minsta muskelfiber och gör jag fula grimaser på gränsen till leenden. Jag känner mig så jäkla stark!
Känslan av att vara stark. Kanske lika viktig som någon annan känsla. Den är liksom en inneboende energi inuti musklerna som alltid är redo att ta i, att ge järnet, att springa – vad det än kan vara. Det är en fantastisk känsla. Och en anledning så god som någon att träna.
För mig är den känslan en nyckel till att fridyka djupare. Känner jag mig allmänt stark finns det inget som kan stoppa mig. Och det finns såklart sätt att gå omkring att känna sig stark oftare och mer. Vill man bli bra på något måste man öva. Så varför inte öva på att känna sig stark!
Att hålla andan är mycket mer än att bara sluta andas. Andhållningen beror på så mycket mer än ett andningsuppehåll. Hur länge du kommer hålla andan beror på dina förväntningar på dig själv och hur begränsande ditt självförtroende är. Det kommer bero på vad du ätit, hur du sovit och på din förmåga att slappna av både i kroppen och i huvudet.
Hur länge du håller andan beror också på hur du andas innan du slutar att andas. Andas du långsamma, djupa andetag kommer din puls gå ner och du kommer syresätta ditt blod bättre. Du kommer må bättre. Ligger du dessutom stilla och vilar i tio minuter innan du börjar hålla andan kommer ditt nervsystem och din ämnesomsättning lugna ner sig.
Känn varje andetag. Gör varje andetag till det bästa du kan just då.
Håll andan tre gånger på raken, med 2-3 minuter av långsam andning mellan varje andhållning. Håll inne luften i lungorna hela tiden.
Ha tre olika teman för varje andhållning:
1. Fokusera på att slappna av i kroppen. Håll andan tills du känner verkliga obehagskänslor i magregionen.
2. Fokusera på att slappna av i huvudet och observera vad du tänker. Håll andan tills det blir obehagligt (som ovan) plus minst 20 sekunder till.
3. Fokusera på något annat än andhållningen (t ex lyssna på musik). Försök vara avslappnad så länge som möjligt. Sluta slappna av och kämpa på slutet!
Det här blogginlägget kommer på allmän förfrågan. Lycka till alla ni som kommer testa! Du som inte vågar testa. Överraska/Utmana dig själv och gör det ändå! Man lär sig mer än vad man tror genom att hålla andan.
…att sommaren är slut! Sitter man i lä går det att vägra lite till. Titta bort från gåshuden på de solbruna armarna. Ta en lång omväg kring nedfallna gula löv. Låtsas inte om kylan i vattnet. Bada oberört lika länge som vanligt. Man kan se det som mental träning – kylan är bara en känsla utanpå huden, jag behöver inte reagera på den om jag inte vill (men jag undrar stilla om det är därför jag har ont i halsen)… Det kan nog kallas för ”förnekelsefasen”. Det hela påminner lite om att hålla andan. Där har man först den avslappnade fasen när det inte är särskilt jobbigt att hålla andan, man njuter av stillheten och lugnet. Sedan börjar det bli aningens obekvämt, men man förnekar det så länge som bara möjligt, innan man går in i kämparfasen där man måste anstränga sig för att fortsätta hålla andan! Så är sensommaren för mig. Jag försöker stanna i avslappningsfasen! :-)
Att få en laddning solglasögon från Bliz gjorde det lite roligare att leka sommar en stund till. Här är mina nya favoritglajor! Karamellrosa riders. Min favoritfotograf Rogga var på sommarbesök igår och fotade Bliz glasögon på mig när jag klättrade och paddlade – i sommarväder såklart. Minus vinden.
Men bara för att sommaren börjar ta slut här, så finns det sommar någon annanstans! Om ett par veckor åker jag till mitt gamla hem Dahab för att fridykningsträna. Där är det just nu 33 grader.
Vissa grejer är så enkla att vi kanske måste försvåra dem. Vissa förändringar är så små, men ändrar så mycket. Fyra av dem handlar en av böckerna i PUMT-kursen om. Det är ca 30 böcker som ska läsas och refereras, och den här verkade vara den flummigaste. Inget jag såg fram emot. Baksidan hänvisade till både Schamanismen och uråldrig upplysning genom några överenskommelser. Och jag tror inte på enkla quick-fixes.
Så hittade jag dem, mellan raderna i den mycket-riktigt-halvflummiga boken; Enkel visdom. Mannen som skrivit boken hävdar att visdomen är uråldrig, men den passar aldrig så bra som just idag. För kanske är det så att vi människor ”domesticerar” oss själva så hårt in i det system som bestämmer vad som är möjligt och rimligt att vi begränsar oss själva. Kanske sätter vi istället upp bilder för vad som är ”perfekt”, och ägnar resten av livet att försöka nå den perfekta normen. Eftersom det perfekta är en illusion uppnår vi den aldrig, utan man bestraffar istället sig själv eftersom man inte duger. ”Ingen misshandlar dig så hårt som du själv”, säger bokens författare Don Miguel Ruiz.
Han menar vidare att man genom några små enkla överenskommelser med sig själv kan förändra hela sitt liv. Jag är böjd att tro honom. För det första handlar om att man ska vara sann i sitt tal. Det är mycket större än vad det låter. Men orden är otroligt viktiga i våra liv. Det är vårt största kommunikationsmedel, både inom oss själva och med andra. Genom några ord kan du göra någon till världens olyckligaste, eller lyckligaste människa. Tänk dig! Och vad händer inom dig själv när du inuti huvudet säger ”jag klarar inte det här”, eller ”idag en är en fantastisk dag”. Lyssna på den inre dialogen i ditt huvud. Utan att döma.
Miguels andra tips handlar om hur vi ska förhålla oss lättare till omgivningen – genom att inte ta någonting personligt. Just därför att ingenting omkring oss är personligt där för dig. Nej, trafikljusen retas inte med dig. Och han därborta stirrar inte på dig för att du har olikfärgade sockor. Om någon du går förbi på gatan säger ”vad korkad du är” så säger det ingenting om dig, men mer om personen som sa det. Den personen är fullt sysselsatt med sina egna känslor, uppfattningar oh åsikter, och har ingen aning om verkligheten, eller dig. Ingenting andra människor gör beror på dig, det beror på dem själva. En oerhörd frihet blir din när du inte tar någonting personligt.
Ännu bättre blir det såklart när man inte tar någonting för givet. När vi slutar tro att alla andra tänker ungefär som vi, och att vissa saker inte förändras. Det enda vi kan veta med säkerhet, är att allting förändras. Därför är det ingen idé att ta dig själv för givet heller, att säga saker som ”jag är inte en sådan som kan springa”. Att ta saker för givet är att vara trygg. Vilket såklart också är en illusion eftersom allt förändras. För att sluta ta saker för givet måste vi öppna våra sinnen och ställa frågor.
Miguels sista råd för ett bättre liv är enkelt: gör alltid ditt bästa. Och kom ihåg att ditt bästa är olika från dag till dag, från situation till situation. Och den enkla anledningen varför vi ska göra vårt bästa är för att du kommer att leva intensivt, du kommer vara god mot dig själv och mot alla andra och handlingen i sig kommer skänka dig lycka. För att du gör den för lyckans skull, inte för att du förväntar dig en belöning.
PUMT-bloggen är en ”blog-in-blog” här så långe jag läser kursen Personlig kompetensUtveckling genom Mental Träning. Jag ”upptäckte” mental träning i tidig ålder och har upplevt vilken fantastisk skillnad den gjort i mitt liv. Nu läser jag PUMT som ett delmål i att öka min kompetens och utbilda mig till Mental Tränare för att kunna hjälpa andra inom mental träning. Men PUMT är inte bara en kurs, det är en resa. Man lär sig mycket genom att resa, och jag gillar att resa tillsammans med andra, så jag tänker dela med mig av sådant jag upptäcker under kursen här! Här kan du läsa mer om PUMT. Eller läs här om WebPumt
Orden ovan kan tyckas ha litet gemensamt. Men så är inte fallet i mitt vardagsliv. De samlas i en enda handling, dock med en massa tankar bakom.
Okej, självdisciplin är inget roligt ord. Det låter hårt och plågande. Jag skulle precis skriva att det är nödvändigt för alla som håller på med idrott, men ändrar mig i samma stund till att tro att det faktiskt är nödvändigt för alla som vill uppnå något. Punkt. För självdisciplin behöver faktiskt inte vara plågsamt, med utgångspunkten i självskadebeteende, eller som en ansats att vara hård mot sig själv. När självdisciplin utförs med kärlek är det den bästa typen av självledarskap. Du kan göra saker som är aningens jobbiga av ren kärlek till dig själv – för att du vill att du ska lyckas.
Utan kärleksfull självdisciplin kommer du nämligen aldrig sätta upp tydliga mål, träna det du bör träna eller äta nyttigare. Självdisciplin med kärlek är att bevisa att du respekterar dig själv, och att du tar kontroll över ditt liv. Jag tror att det är där det börjar. Början på något stort.
Så till fotvikterna:
Det är alltså med kärleksfull självdisciplin till min kropp jag går omkring med ett kilo fotvikt på varje ben. Det är inte särskilt bekvämt. Inte snyggt heller. Det är tungt i alla uppförsbackar (men i och för sig snabbt nerför). Man får en lustig gångstil. Det är som all träning – Jag gör det för att träningen kommer göra mig starkare, bättre rustad att vandra massa kilometer varje dag i Alaska med tunga snöskor och ryggsäck, dragandes på en pulka med packning.
Bäst av allt är att jag inte bara blir fysiskt starkare. Mentalt blir jag starkare varje dag med någon form av självdisciplin. Jag ser självdisciplin lite som en muskel – ju mer man tränar den och använder den, ju starkare blir den!
Jag tror att allt detta börjar i människan. Kan man inte ha kärlek och respekt till sig själv tror jag inte man kan känna det för andra. Idag far jag iväg till Island för att utforska ett ev. nytt spännande samarbete. Men av kärlek och respekt för säkerhetskontrollen får fotvikterna stanna hemma :-)
Det finns ögonblick i livet då en liten händelse förändrar allt. För mig inträffade en sådan händelse på Göteborgs stadsbibliotek för femton år sedan. Det var när jag första gången kom i kontakt med mental träning. Jag var en fanatisk sportklättrare och var på biblioteket för att leta träningslitteratur. Så hittade jag på hyllan Lars-eric Uneståhls böcker och kasettband om mental träning. Det var som om någon (lars-eric?) tände en glödlampa i huvudet. Jag såg klart och tydligt varför jag inte klättrade bättre eller vann fler tävlingar – för min hjärna jobbade inte med min kropp. Den mentala träningen gav relativt snabbt resultat i klättringen. Jag blev mindre nervös inför tävlingar och klarade svårare grader. Men viktigast av allt var att hela resten av livet och vardagen förändrades till hundra gånger bättre och enklare. Sedan dess har den mentala träningen och mitt intresse för idrottspsykologi slagit följe med mig genom djupdyk och bestigningar av höga berg. Och jag har på senaste år slagit följe med ursprunget – Skandinaviska ledarhögskolan. De och alla där är en stor källa för inspiration och energi! Tack!
SLH är bra på att hitta skäl att fira. Det här vårmötet firades bland annat att 2012 kommer bli det bästa året någonsin, och att det var 50 år sedan Lars-eric Uneståhl gjorde sin första avhandling inom mental träning. Det är alltid ett skäl att fira att så många mäniskor som har samma intresse (en bättre värld) sammanstrålar en hel helg. Det är fantastiskt vilken stämning människor kan skapa tillsammans när alla har liknande grundvärderingar! I luften kring vårmötet låg en känsla av glädje, värme och öppenhet som är svår att hitta i andra sammanhang. Jag kan inte låta bli att fundera på hur vårt samhälle skulle kunna se ut om alla jobbade med personlig utveckling för att bli lyckligare. Lycka smittar! Och jag smittas av tacksamhet. Jag blir så tacksam till alla som vill dela med sig och hjälpa! Ett extra stort tack till Olof Röhlander för hans jobb, humor, fina tips och vilja att dela allt han kan och lärt sig.
Lars-eric Uneståhl värmer upp publiken inför Igor Ardoris föreläsning om ”själförsvar”
Många har en föreställning om att personlig utveckling handlar om att man ska bli en bättre människa. Men bara formuleringen ”bättre människa” tyder på att man nu skulle vara en dålig människa som inte duger som man är. Det är en slags våld mot sig själv att vilja bli bättre. Och få blir bättre med hjälp av våld. Personlig utveckling är just vad det heter. Att utvecklas som person – för att man mår bra av att utvecklas. Att stå still i utvecklingen, att inte ha något att göra skapar tristess och rastlöshet. Ju mer man lär sig om sig själv ju lättare vet man vad man vill göra i livet. Ju bättre man känner sig själv och sina tankar ju mindre rum för ilska och osäkerhet. Det finns också en föreställning om att personlig utveckling handlar om positivt tänkande. Jag vet att många mår illa när någon klämtjäckt säger ”tänk positivt”! vilket skapat en negativ inställning till positivt tänkande. Lars-eric Uneståhl som har forskat inom området har upptäckt att de flesta vill tänka positivt, men att hjärnan lättare fastnar i negativa tankemönster. Varför? Kanske av överlevnadsinstinkt. För våra hjärnor har lättare att tänka på sådant som ger starka känslor och tydliga bilder – och negativa tankar ger ofta starka känslor och starkt negativa och tydliga bilder på hemska konsekvenser eller möjliga händelser. Hur ska man komma bort från negativt tänkande då? Jo – genom att frammana starka och tydliga bilder kopplade till positiva tankar. Enkelt!? Nej, mental träning, precis som fysisk träning kräver upprepning och kontinuitet. Och det bästa är att vi inte behöver någon särskilt träningsutrustning eller speciell plats att vara på. Allt vi behöver för mental träning finns i våra egna huvuden!
För att komma igång med mental träning kan jag rekommendera vad jag började med för femton år sedan: http://www.buenavida.se/list_varugrupp.asp?varugrupp=184&t=CD+skivor
